Långdistans = tummen ner
Just nu hatar jag långdistansförhållanden, jag har alltid tyckt att det va okej innan men inte ikväll. Jag och älskling skulle inte ses i helgen, egentligen skulle vi ju åkt på kryssning men det va fullbokat, då hade jag redan bokat min biljett hem. Vi ses inte i helgen, men jag trodde vi skulle ses nästa helg, ingen av oss hade sagt det men jag antog det på något sätt i alla fall. Det i sig känns ju som en evighet då jag redan saknar honom. Fick nu reda på att vi kanske inte kan ses nästa helg heller. Okej? Nej det känns inte okej! 3 veckor är för mycket enligt mig. Antar att det får sluta med att jag får åka upp igen. Ingen mysig helg i stugan på ett tag vill säga.
Det är vi såna här tillfällen man minns varför man inte ska planera för mycket.
Men om man ska se det från den positiva sidan, för det finns ju alltid någon. Så kommer jag hinna med att träffa mina kära vänner och plugga mer.
Det är vi såna här tillfällen man minns varför man inte ska planera för mycket.
Men om man ska se det från den positiva sidan, för det finns ju alltid någon. Så kommer jag hinna med att träffa mina kära vänner och plugga mer.
Kommentarer
Trackback